Inför resan så var det många som sa att jag gör helt rätt som åker iväg, och de önskade mig lycka till och så, vilket såklart är roligt! Förutom dessa lyckönskningar så kom det massor av kommentarer om knark. Det känns som att över 75% av dom jag pratade med sa nån fyndig knarkrelaterad kommentar då de hörde att jag skulle iväg. Exempel på roliga kommentarer (med efterföljande fniss) var:
”blir en vit jul då” ”akta dig för vitt pulver i små påsar”
”ta gärna med lite tvättmedel hem” ”lycka till i kartellandet”
För er som
inte vet så var Colombia tidigare väldigt omtalat för de knarkkarteller som
fanns här. Den mest kända var Medellinkartellen med Pablo Escobar i spetsen.
Deras främsta gren var att exportera kokain till USA på diverse fantasifulla
sätt.
Det intressanta tycker jag är detta är
vad vanliga svenskar vet om Colombia. Inget mer. Men det kanske inte är så
konstigt.
Inför resan försökte jag att läsa på en
del om landet, lånade böcker på biblioteket, köpte böcker via internet. Det jag
upptäckte var att det är väldigt svårt att hitta bra korrekt information på
svenska om hur det är i Colombia idag. Och de fåtaliga rapporter vi får via
media är mycket knapphändiga och kortfattade. Så det kanske inte är så konstigt
att vi inte vet mer!?
En sak jag läste som jag tyckte va rolig
angående Pablo Ecobar:
På åttio- eller nitto- talet blev han
och några andra knarkkungar arresterade i sin frånvaro. Den Colombianska staten
hade kommit överens med den amerikanska regeringen att de skulle överlämnas
till USA. Detta skrämde dem. Colombianskt fängelse skrämde dem inte, där kunde
de muta sig till ett ”fritt” liv (!). De flydde till Panama.
Från Panama förhandlade de med den Colombianska
regeringen.
Pablo
& co. ville ha garantier för att inte bli utlämnade.
Och
som motprestation så erbjöd de sig att betala hela Colombias utlandsstatsskuld!
Man får en liten aning om ”lönsamheten i
branschen” som det så fint heter på bankspråk J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar