Colombia - Topp 10

Drygt en månad efter hemkomsten från Colombia har jag kunnat samlat mig för att göra ett sista inlägg om min vistelse i landet!

Som en uppmuntran till alla er läsare som funderar på en tur dit, och som en påminnelse till mig själv om alla fantastiska stunder där, så noterar jag ner en Topp-10 av alla aktiviteter som jag hann med under min Colombia-resa!

Utan inbördes ranking. Håll till Godo:

1. Vandra i Valle de Cocora. 

2. Njut av stränderna och det kristallklara vattnet. Sola, bada och snorkla på San Andres! 

3.  Möt djungeln, djuren och floden i Amazonas!

4. Åk Metrocable i Medellin!

5.  Besök en Kaffefarm och följ hela processen hur man framställer drycken.

 6. Se Guatavitasjön - Där myten om El Dorado föddes!

7. Se utsikten från Piedra del Peñol. 

8. Bada & Forsränn i Rio Claro!

9. Vandra i Anderna i Antioquia, utanför Medellin.

10. Vandra, bada och se stränderna i Tayrona Parque utanför Santa Marta!

11. Besök Gamla stan i Cartagena de Indias.

Ja, det blev elva. Men. Det gör inget. Andra saker jag funderade på att ta med på listan var: 

 Åk 2600 meter över havet och känn pulsen i den underskattade huvudstaden, Bogóta!

Besök Pablo Escobars gamla farm: Hacienda Napoles!

Känn på höjdsjukan och drick Koka-the, på väg upp till Vulkanen, Nevado del Ruiz.

Åk till Cali mellan Juil och Nyår och fira Feria de Cali!

Så avslutar jag min blogg. Jag vet inte hur länge den ligger kvar här. Är det nån som är på väg mot Colombia och vill ha råd på vägen så hjälper jag gärna till. Skicka isåfall ett mail till mig på mappe_bergman@hotmail.com.

Tokiga toaletter... besök från Bogotá... och snart är det slut!

Min resa närmar sig sitt slut. 174 av 175 dagar är avverkade. Här kommer Mitt sista inlägg från Colombia...

I Colombia så flyttar man ofta helger till måndagar, t ex så flyttades Kristi-himmels-färds-dag till Måndagen den första Juni. Jag blev denna dag inbjuden till min vän Alejandro till deras gård i Medellins södra förorter. Han är i samma ålder som mig, men bor fortfarande hos sin mor. Det är väldigt vanligt att Colombianer gör det tills de själva skaffat familj. Gården byggdes av Alejandros morfarsfar (heter tatarabuelo på spanska, roligt ord va?) Förr var det en kaffefarm och låg en bit ut på landet. Med åren har dock Medellin vuxit kraftingt och numera går staden ända fram till mot gården... I de intilliggande husen bor flera av hans släktingar. Alejandro berättade att de håller på bygga hyreshus strax framför dem, som skymmer deras utsikt och att byggföretag vill köpa deras mark och bygga där också.... Men det är såklart ett stort beslut och sälja en gård som släkten haft i över hundra år då de samtidigt vet att köparna bara ska riva byggnaderna och bygga hyreshus där... :/

Gården var iallafall väldigt fin och nuförtiden omges den av diverse fruktträd. Tex banan, lime, apelsin, mora (typ hallon / björnbär) guayava med mera!

Vi fick besök från Bogotá förra veckan och jag och min svenske vän åkte med besökarna till Guatapé på Torsdagen! Och Piedra del Peñol! Ni som följt bloggen vet att jag varit där tidigare. Men där är väldigt tjusigt. En stenbumling som är tvåhundra meter hög mitt i landskapet. Man undrar hur den kommit dit???

Uppifrån piedran har man en fantastisk vy över Guatapé-reservoaren. En kraftverksdamm som byggdes på sjuttiotalet. Mer om den i mina tidigare inlägg...här och här. Skillnaden den här gången var att det var ett Japanskt TV-team på plats, och en japan hoppade med en typ av fallskärm uppifrån piedran, medans de andra filmade!!

Vi passade även på att gå på Museo de Antioquia. Stans mest kända museum, som jag inte hunnit med tidigare. Museét hade många målningar av stadens son, den kände Fernando Botero. Mest känd för att han målar tjocka figurer.... Själv kallar han dem "volumiösa".

Boteros mest kända målning, av hans förlorade son...

Boteros målning av Medellins mest kände son...

Botero-delen av muséet var väldigt trevligt :) Resten av var mest "modern konst" :/

På fredagen hade vi planerat utgång. Både Tomás och Alejandro rekommenderade samma krog "Dulce jesus mio" fem minuter bort med taxi... Och där var det ett väldans drag, med roliga uppträdanden, servitörer med fantasifull klädsel, och mycket mera. Men roligast av allt var herrarnas toalett:

 Pissoarer!

 Handfaten!! Ni ser vart man slår på vattnet... men gissa vart det kom ut?? ;)

Igår, söndag var jag på min sista "caminata". Numera är jag en rutinerad vandrare. Och jag har blivit belönad med en fin tröja av universitetet. Jag fick den gratis eftersom det var min tredje utflykt med EAFIT-universitetet. Som vanligt var det samling kl 7 på söndagsmorgonen. Jag vinkade av tjejerna som skulle till Bogotá strax innan. Bussen förde oss till östra Antioquia till en stad som heter Cocorna, nästan två timmar bort.

Vi promenerade ner mot staden, först genom djungel, vi rastade vid ett vattenfall... och sen över lägdorna, ner mot stan. Belöningen då vi kom fram bestod av ett svalkande dopp i floden och några kalla folköl. Gott!

Nu måste jag kila iväg och packa. Vi hörs!

Not. Ev kommer nåt bonusinlägg från Sverige senare?

Gästinlägg: Colombiansk Mat

Hur är maten i Colombia kanske ni undrar? Efter ett drygt halvår här skulle vi kunna sammanfatta det som "fantastisk och lite tråkigt". Det låter förmodligen motsägelsefullt,  men det är i allafall så jag vill beskriva den.

                                                                                 

Men för att utveckla det lite mer:                       

Den traditionella Colombianska maten består till stor del av ris, bönor, matbananer, kött, en del ägg och det typiska majsbrödet, arepa. Arepan är en kusin till den mexikanska tortillan, fast mycket tjockare och ofta (tyvärr) bakad utan salt. Den finns i flertalet varianter, beroende på vilken typ av majs som använts i degen. För många colombianer är detta bröd en bas i frukost och middag, och den serveras ofta som tillbehör till lagade rätter och snabbmat. Vi är väl måttligt förtjusta i denna specialitet och lämnar den ofta orörd.... Måppe brukar säga att den smakar papper. Till arepans  försvar vill jag dock tillägga att det finns goda varianter, hembakade, fyllda med ost etc. 

Huvudrätterna består oftast av stekt kött, kyckling eller fisk med ris, bönor och/eller stekt matbanan. Det serveras sällan såser till. Köttet är oftast bara stekt med salt och eventuellt lite tomat och lök. Dock smakar det oftast överraskande gott.     

Något vi verkligen gillar är de colombianska sopporna. En stor favorit är den typiska ajiacon. Ajiaco är en tjock soppa baserad på olika typer av potatis, kyckling och majs. Pricken övet i:et är att den serveras med kapris och creme fraiche. Jättegott! Ofta får man dessutom ris och avokado till. 

Det fantastiska med den Colombianska maten är råvarorna. Inte minst frukt och grönt går inte att jämföra med de vi har tillgång till i norra Europa. Därför njuter vi varje morgon av en traditionell havregrynsgröt ackompanjerad av perfekt mogen papaya, mango, ananas, passionsfrukt mm. Dessutom brukar Måppe roa sig med att göra goda juicer på helgmornarna. Mums! Clara är mesta förtjust i bananer, speciellt de små smakrika gulingar som vi köper efter gatan för ca 6 kr klasen. Även de stora bananerna är mycket smakrikare än hemma.                                                              

Min personliga favorit är avokado. Här är den jättebillig, 6-18 kr/kg (!). Dessutom finns det i varje affär minst fyra olika sorters avokado att välja på. Jag tycker dock att den godaste är den klassiska "hass avokadon". Efter gatan finns det också speciella försäljare som säljer stora perfekt mogna avokados redo att ätas samma dag. Dvs, det inga problem att göra guacamole här...        

Medellin har inte så mycket tradition av maträtter med fisk. Det har däremot andra delar av Colombia. Bilden ovan visar en portion tillagad fisk från Salento, där forell är väldigt vanligt, de odlar fisken i floderna uppe i bergen! På bilden syns även "patacon" i bakgrunden. Det är en tillplattad friterad banan.... som många här gillar... Vid kusten och på San Andrés serveras ofta mat med räkor, fisk och skaldjur... ofta med kokosris till, och oftast väldigt gott. Ceviche är en av våra favoriter, räkor eller fisk som serveras kallt med lime och sås, vår favorit är varianten med en ketchupliknande tomatsås!

Köttet här är också i en annan liga än det vi köper i affären i Belgien eller Sverige. Det smakar så mycket mer! När vi stekt kött hemma har jag fått frågan vad jag marinerat i, då jag enbart saltat och pepprat.  Vi gissar att det smakrika köttet beror på att korna äter grönt gräs året om.... På landsbygden går det en kossa på varje liten gräsfläck , kanske äter de bara gräs och inget kraftfoder? Ja, gott är det i allafall och inte blir det sämre av att man ser djuren ute och av att priset är väldigt lågt (oxfilé 80 kr/kg, fläskfilé 50kr/kg).

Författare: Frida Bergman de Flores.                               

Hacienda Napoles!

Tio minuter öster om Rio Claro. Efter huvudvägen mellan Bogotá och Medellín ligger Hacienda Napoles. En stor turistattraktion. Där finns muséum, djurpark, konstgjorda sjöar, tjurfäktningsarena, hotell, vattenland, flygfält med mera...

Området på ca 3000 hektar, köptes det ärofulla året 1978 av Pablo Escobar. Där byggde han, tillsammans med sina kusiner, upp en gigantisk hacienda fram till 1993 då Escobar sköts till döds av den colombianska polisen.

Som mest fanns 1500 olika djurarter på området. Enligt guiden fanns där 18 konstgjorda sjöar! Det fanns även helikopterplatta, flygfält med hangar, sex pooler, bostadshus, en bilsamling och allt annat som en knarkkung kan önska sig!

Här är det ursprungliga entrén till Haciendan. Flygplanet ovanför entrén var det plan som Pablo Escobar använde när han smugglade det första partiet kokain in till USA.

Efter hans död 1993 så förföll området. En del av djuren dog och andra rymde. 2011 fanns det minst 30 vilda flodhästar i floder och sjöar i Colombia som härstammar från de djur som Escobar tog in på 1980-talet.

Vid mitt besök i Rio Claro så blev jag bekant med ett Tyskt-Colombianskt par, och jag blev erbjuden av dem att följa med till Hacienda Napoles, jag nappade så klart på förslaget och morgonen därpå så åkte vi dit.

Först kikade vi på flodhästar och afrikanska bufflar.

Som ni kan läsa på bilden så togs denna flodhäst dit 1981, han kallas för "gamlingen" och är fortfarande vid liv....

Sen fortsatte vi till den före detta privata tjurfäktningsarenan (se ovan). Nu omgjort till ett Afrikamuseum. Som dessutom var riktigt bra gjort!

...sen såg vi såg även elefanter... en noshörning...

...zebror...antiloper, strutsar, djur som jag inte kommer ihåg namnen på.....

....en tiger, med ungar som bara var några veckor gamla.... 

...pumor....leoparder...krokodiler...fjärilar...en gigantisk anaconda.... 

 ...flera flodhästar....

 ...och till sist bostadshuset... 

 ...som nu är Pablomuseum... Väldigt intressant!

Det fanns även vattenland som vi inte hann med.... men stället är klart värt ett besök!!  

Not 1. Guiden sa att det område som idag används inte alls är lika stort som det Pablo använde på den tid det begav sig.... På den av de delar som idag inte användas för nöjesområdet så har dom byggt ett fängelse... Det måste ha funnits nån symbolisk tanke med det??

Not 2. Hacienda betyder Gård / Ranch

Haciendan ligger här! Mer info och källor här.

Rio Claro!

Mellan Bogotá och Medellin är det fågelvägen ca 22 mil. I normalfallet tar det åtta (!) timmar med buss.

För att slippa de värsta bilköerna så ställde jag väckarklockan på 05:45 på Tisdagsmorgonen. Taxin hämtade mig kl 06:00. 06:40 satt jag på bussen mot Medellin! Tidigare än väntat. Lite bilköer denna morgon.

Planen var att åka till Rio Claro, en flod med en turistanläggning som ligger efter vägen drygt halvvägs mot Medellin, i närheten av Magdalenaflodens dalgång. Syrran skulle möta upp mig där. Hon åkte från Medellin vid nio på morgonen och var där strax efter 12.....

Jag trodde jag skulle vara där strax efter 12.... Men det var jag inte. Oändligt många vägarbeten gjorde att det tog mig över tio timmar att ta mig dit... Så jag anlände inte förrän strax efter fem :( Bara käka och gå och lägga sig!

Anläggningen va fin! Platsen ligger bara 350 meter över havet och temperaturen är därefter. Varmt. Och skönt! ca 28-30 grader på "hotellrummet", vi hade ingen vägg mot balkongen. Men det gjorde inget. Vi somnade gott i värmen med bara ett lakan över oss och floden som brusade nedanför balkongen.....

På morgonen satte vi fart på personalen och styrde som vi raskt kom iväg på en tur till grottorna. Marmorgrottorna. Vi promenerade i djungeln över en timme innan vi kom fram till grottans ingång. Därinne rann det en liten å. Och vi fick först vada oss fram genom grottan. 37 meter hög var den inuti. Och väldigt smal. Längre fram fick vi åka som på en vattenrutschbana i marmor ner genom grottan. Och ibland hoppa ner i djupt vatten för att ta os fram. Det gällde att vara rädd om ficklamporna som vi hade med oss!!

 Förmiddagsturen slutade med bad i floden och hopp från åtta meters höjd!!!

 Vi hade kommit i kontakt med ett tysk-colombianskt par på anläggningen och dom planerade att åka till Hacienda Napoles dan efter, min plan var att åka hemöver, med Frida. Men då de inbjöd mig att följa med till haciendan så var jag tvungen att ändra mina planer. Jag tänkte på min anonyme vän Göran som en gång myntade:

"Det som identifierar en bra plan är: att den går att förändra"

Jag ändrade planen och stannade kvar. Min syster styrde kosan österut mot Medellin. Ett tidigt dagismöte hägrade för henne på Torsdagsmorgonen.....

Eftermiddagen spenderade jag med mina nyfunna vänner och en tur med att forsränna i floden. Ingen direkt tuff ränning. Vissa sträckor kunde vi hoppa ner i det tjugofyragradiga(?) vattnet och svalka oss och bara flyta med floden nedströms..... Underbart!!!!

Min tyska väninna tog massor avbilder under forsränningen som hon lovat att maila över.... Hoppas dom kommer inom kort, så ska ni få se dem ! Jättefint!

Not. Inom kort kommer ett inlägg om Hacienda Napoles.... och ni vet väl vem som byggde den från början... eller hur??

Slutligen vill vi tacka Sparenergi i Bredbyn AB, för att dom sponsrade oss med ficklampor under grotturen!

Bogotá. del tre...

Efter besöket i Amazonas så flög jag norrut. Till Bogotá. Hufvudstaden. Högre upp. Lägre temperatur.

Jag ankom på lördagen och en amiga mötte upp mig på flygplatsen! Vi hittade raskt ett hotell som taxichauffören rekommenderade. Därefter kilade vi iväg mot stadens "Zona rosa", nöjeskvarteren. Jag hade bestämt att vi skulle försöka få ett bord på den legendariska och världsberömda restaurangen Andres Carne de res. Eller för att vara noggrann, dess enda filial, Andres D.C.  Den ursprungliga restaurangen ligger 2-3 mil norr om stan, men ägaren har startat en filial inne i Bogotá. D.C. står för Distrito Capital. Och är stadens egna departement.

Restaurangen utifrån. Tre våningar. En fantasifull och annorlunda inredning. En fantastisk upplevelse! Mycket dyrt med colombianska mått mätt. Normala priser med svenska mått mätt!

Colombia hade presidentval i Söndags. I Colombia har de alkoholförbud dagarna före allmänna val. Så de blev en alkoholfri Piña Colada till maten... som va jävulskt god!

Colpatira-skyskrapan. Colombias högsta byggnad. Min plan var att åka upp på måndagen och kika på utsikten. Men då den dagen kom var det stängt :/ Jag hade frångått min princip:

"Att alltid göra saker man vill göra direkt, om man kan. Aldrig vänta!"

Dessutom hade jag planerat att gå på Nationalmuseet. men det var stängt det också på Måndagen!! Slarvigt värre att inte läsa guideboken ordentligt! Det blev en tur till Botaniska trädgården istället....

På söndagskvällen lyckades jag ta en bild i skymningen. Jag är själv rättså nöjd med den här bilden. Tjusigt med byggnaderna i förgrunden!

Jag grämde mig dock lite att jag inte åkte upp i Colpatria precis då jag tog bilden. Den står alldeles intill platsen där bilden är tagen och då var det nämligen öppet att åka upp :/

Kortis. Vi har blivit fattigare! Sen i Mars så har kronan försvagats kraftigt mot den Colombianska peson.... Det betyder att vi blivit ca 12% fattigare :/

Amazonas!

Amazonas, världens största regnsskogsområde. Världens största flod! Ytan är 12 gånger större än Sverige och floden är 15 gånger längre än Ångermanälven och den för med sig 438 gånger så mycket vatten!!

Eftersom jag avslutade min sista kurs på Universitetet så passade jag på att resa lite. Själv. Bra för att praktisera spanskan jag lärt mig! Kosan styrdes mot Leticia. Den Colombianska staden vid Amazonflodens strand. Första dagen spenderades sängliggandes på hotellet. Krasslig i kistan.

Andra dan kom Gerardo, en kollega till min svåger Tomás. Han skulle hälsa på sin flickvän Paola. Ni som följt bloggen vet att jag och Tomás träffade Paola och hennes väninnor då vi var i Cali. Gerardo kom dit för att överraska henne på födelsedagen med Vallenato! Han var därför i Leticia inkognito första dan. Han och jag passade på att åka till Tabatinga i Brasilien och käka lunch och kika på floden (se ovan).

Vallenato är en romantisk gest som alla män i Colombia måste överraska sin kvinna med. 

Andra dan var jag mer på hugget. Jag åkte på en tur upp efter floden och vi stannade till på diverse intressanta ställen! Papegojor fanns det gott om. Vilda...men utfodrade vid det här bordet! Guiden berättade att alla vid bordet var singlar, då dom skaffade sig en partner så flyttade de ut i djungel igen.

Vi åkte vidare mot Puerto Alegria, en indianby på den peruanska sidan av floden. Byn visade djungeldjur för oss turister. Här är jag med en sengångare (tror jag?). Dom hade även krokodiler, sköldpaddor, apor, ormar, en anaconda och diverse andra djur!

Nästa stopp efter floden blev på Apornas ö. Där fanns det fantastisk många apor! Vilda. Men dom var lätt att locka fram. Som alla vet så älskar ju apor bananer. Det gjorde även dessa. Och blyga var dom inte heller :)

Turens slutpunkt var vid Puerto Nariño en liten stad på den Colombianska sidan av floden. Förmodligen värdens mest ekologiska stad. Inga bilar, inga motorcyklar, bara gångvägar. Väldigt fint! Bilden ovan är från ett utkikstorn i stan.

Dan efter åkte jag med på en annan tur till Yavary-floden i Peru. Hade det varit lågvatten hade vi fått promenera i åtta timmar för att nå dit. Men nu då det var högvatten kunde vi åka båt "på" stigen genom djungeln, från Amazonfloden till Yavary. Vi stannade till och åt lunch och badade. Guiden lovade att det inte fanns några krokodiler eller anakondor där, eftersom de höll till på grunt vatten och vi badade i mitten av en sjö! Men, för säkerhets skull lät vi guiden hoppa i först.

¨

Sen fick vi se delfiner. Rosa och grå delfiner!! Svåra att fånga på bild, 

men med lite fantasi så ser man att vad det är!

Här filmade jag dem.... lite enklare med mera tid!!!

Leticia ligger i den absolut mest sydliga delen av Colombia, söder om ekvatorn. Staden är huvudstad i departamentet Amazonia. Inga vägförbindelser finns med övriga Colombia. Enbart flyg. Så båt förstås. Befolkningen här verkar vara mera som amazonier än colombianer. Den första guiden hade en av föräldrarna från Iquitos i Peru och den andra guiden hade en av föräldrarna från Manaus i Brasilien. Så de verkar ha mer utbyte efter floden än med "mainland" Colombia!

Leticia har bara en enda landsväg "Los kilometros", en elva kilometer lång sträcka. Tio kilometar ut på vägen fanns en höghöjdsbana uppe i träden, i djungeln. Min sista dag där åkte jag med Geraldo och några vänner till Paola dit och testade. 37 meter upp i luften hade dom byggt en bana som påminde om höghöjdsbanan vid Skuleberget. Grymt häftigt! På bilden ser ni Geraldo på väg UPP!

Not. Vallenato uttalas Vajenato, så tänker man på att "v" och "b" har samma uttal på Spanska! Vallenato är en traditionell Colombiansk musikstil.

Not 2. Statistik. Det Colombianska Amazonas har en storlek på 483 000 kvadratkilometer. Dvs lite större än Sverige! Av detta är 46 % indianreservat, och över 36% har nån form av naturskydd, som nationalparker, naturreservat mm.