Vi flög norrut mot Karibiska havet och de två städer som grundades först av spanjorerna på den sydamerikanska kontinenten: Santa Marta och Cartagena de Indias!
Vi bodde på ett hostel som låg i en fiskeby som hette Taganga, strax öster om stan. Anledningen till att man åker hit är först och främst att man ska besöka stränderna och den fantastiska nationalparken Tayrona!
Vi ankom mitt på Onsdagen, då passade vi på att ta det lugnt och bada lite på stranden inne i Taganga. Sen på Torsdagen bar det av till det primära målet: Tayrona och en promenad på ett par timmar. Clara fick också följa med, mamma bär henne på ryggen :)
Mäktiga ständer passerade vi på vägen! Vi åkte buss österut och gick sen västerut efter kusten. Det var badförbud på de två första stränderna på grund av undervattensströmmar och de höga vågorna.
Två superhjältar. Båda uppvuxna på Barkvägen i Kramfors, Ångermanland!
Ju längre västerut vi kom desto vackrare blev det. Man fick dessutom bada vid de övriga stränderna, vilket vi passade på att göra!
Den sista stranden var den mest fantastiska, och det är nog ingen slump att Lonely Planet valde en bild från denna strand till omslaget av sin bok om Colombia. Här stannade vi några timmar, vilade, åt lunch, badade, snorklade och tog bilder. Sen bar det av med motorbåt "hemöver" mot Taganga igen. Under båtresan så gick det inte att prata på grund av det höga motorljudet. Jag satt istället och funderade på vad spanjorerna tänkte på, för femhundra år sen, då de åkte efter samma kustremsa för första gången och sökte en plats att slå läger på i den Nya världen.....?
Dagen efter åkte vi ut och snorklade strax utanför Taganga. Dessvärre har jag inga bilder av det men det var väldigt fint. Massor av fiskar, olika sorter. Svarta med blåa, nästan självlysande fenor, gula med blå ränder, avlånga, knubbiga, gråa, rödgröna, små och halvstora :)
På väg mot snorklingen med en lokal båtförare! I bakgrunden skymtar Taganga. Runt byn var det bergigt och väldigt torrt, alla träd och buskar var bruna av torkan, enligt en taxichaufför så berodde det på de uteblivna regnen i höstas. Som tur var så var inte Tayrona drabbat av samma torka, torts att det bara låg ca 2-3 mil österut.
På Fredageftermiddag gick bussen mot Cartagena de Indias, och om vår vistelse där tänkte jag skriva om i nästa inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar