Pablo Escobar-tour, påskmiddag mm

Pablo Escobar. Medellins mest kände man. Medellins mest ökände man.

Flera researrangörer här i stan erbjuder guidade stadsturer i Pablos fotspår. Jag & farsan passade på att åka en tur då dom var här. Guiden berättade massor av historier om hans liv och om hur Medellin var då. Riktigt intressant! Kortfattat så är storyn att Pablo byggde upp ett knarksmugglarimperium i slutet på 70-talet och under 80-talet. Mest kokain från Sydamerika till USA. Enligt guiden var det ganska mycket frid och fröjd runt honom under början och mitten på åttiotalet, alla visste, men ingen gjorde så mycket, förutom att alla ville få del av hans pengar. I slutet av 1980-talen var han omåttligt rik. 1989 bedömde Forbes-magazine att han var god för 25 Miljarder dollar. Han gjorde då ett försök att bli politiker och var under en kort tid suppleant i det Colombianska parlamentet. Vissa politiker hade dock åsikten att han skulle utlämnas till USA och att de inte ville ha kriminella i parlamentet. Och enligt guiden lät Escobar mörda både landets justitieminister och den mest framstående presidentkandidaten, som "motarbetade honom". Detta gjorde att jakten att fånga honom intensifierades. En speciell polisstyrka på 4000 poliser sattes ihop. Escobar insåg att han hade oddsen mot sig och började förhandla. Det slutade med att han satt "bakom lås & bom" i ett fängelse som han själv byggt i utkanterna av Medellin. Och därifrån fortsatte han att leda sin kartell. 

 Pablos grav.

Efter en tid insåg myndigheterna att han fortfarande aktivt ledde sin verksamhet.

Men under tiden de funderade på vad de skulle göra så rymde Pablo. Han visste exakt vart muren var svag och där knackade han ett hål och kröp ut. Enligt guiden tyckte nästan alla medborgare att detta var "Den värsta, och mest pinsamma dagen i Colombias historia" 

Han var borta under en tid, många trodde han gömde sig i djungeln eller utomlands. Men han fanns hela tiden i ett hus i centrala Medellin. Och därifrån fortsatte han att leda sin kartell. Via satellittelefon. Det tog dock slut 1993 då polisens spaning gett resultat och han sköts på ett tak i samband med att de skulle arrestera honom.

Hans arv färgar dock även dagens Medellin och många jag träffat har minnen från den tiden. Det finns bland annat en gigantisk gård några timmar öster om Medellin, som han lät bygga. Där anlade han även sitt eget Kolmården med djur insmugglade från Afrika. Giraffer, Elefanter, Flodhästar, Zebror, Apor med mera. Denna djurpark finns fortfarande kvar och drivs idag av staten. Läs mer här.

En av mina lärarinnor berättade också att då hon växte upp på åttiotalet så var alla rädda för bomber. Knarkkartellerna placerade ut bomber lite här och var för att eliminera personer ur motståndarkartellerna. Bomber detonerade i köpcentrum, nattklubbar och arenor. Många oskyldiga strök med.

Samma lärarinna berättade också att det på den tiden var lätt att känna igen medlemmarna i kartellen. Vackra kläder, tjusiga bilar och plastikopererade kvinnor var karakteristiskt för dem! Och detta är också en av anledningarna till att Medellin idag har en stor plastikoperations-industri. 

Av en slump träffade Frida en svensk för nån månad sen. En svensk kille som är gift med en Colombiansk tjej. Dom har en dotter som är ett år äldre än Clara. Förra helgen blev vi bjudna till dem på Påskmiddag. Vi styrde upp en så traditionell svensk middag som det är möjligt under de Colombianska villkoren. Strax innan hade vi av en slump hittat BÅDE Abbas kaviar och Abbas inlagda sill på en vanlig matvarubutik här! Som jag längtat efter dessa livsmedel!!!! Dessutom hade vi gravat ihop en bit lax! Fantastiskt gott. Vi snapsade Aguardiente till. Fungerar utmärkt!

Vår svenske vän hade just kommit tillbaks från en tjänsteresa till Chile. Han bjöd oss på en Chilensk specialité: små-ålar. Djävulskt slemmiga och läskiga. Som småormar :/ Syrran vägrade att provsmaka. Jag och Tomás provade några tuggor. Smakade inte så mycket, men känslan var väldigt oaptitlig....bläää!!!

Kortis. Började en ny kurs i Måndags. Till min förvåning dök det upp en Svensk kille! Så nu har jag en svensk klasskamrat. Kul!

Kortis 2. Bokade flyg till Bogota häromdan. 622 kr tur och retur per person. Vi misstänker att dom inte har mycket till flygskatter i det här landet....???

Jag avslutar med en personlig hälsning från Clara till sin morfar :)

Mer om Pablo hittar ni här.

Vulkanen Nevado del Ruiz!

Påsklov. Universitetet stängt. Ledigt. Skönt. Men efter några dar blev jag lite rastlös. Hoppade på en buss som förde mig längre upp i bergen. Söderut. Fem timmar senare hoppade jag av. Jag befann mig då i en stad som heter Manizales.

Staden va byggd på ett roligt sätt. Huvudgatan låg på en lång ås och alla sidogator sluttade kraftigt neråt. Då jag hoppat av befann jag mig på busstationen, en bra bit nedanför stan. Men man kunde se stans profil uppe på bergskanten mot himmelen (se bilden). En nybyggd linbana länkade samman busstationen och centrala stan. Efter incheckningen på Hostelet begav jag mig in till stadens centrum, vandrande på huvudgatan längs åsen. Målet var Colombias högsta kyrktorn, 105 meter högt! För en mindre penning fick man åka upp till toppen. Jag tog chansen.

Jag kom upp vid sextiden, just då det börjat mörkna, vilket gav några annorlunda men fina bilder över staden.

Syftet med resan var att bestiga Colombias näst högsta vulkan, Nevado del Ruiz. Jag åkte ensam. Frida tyckte inte att det var läge att bära med Clara upp till Vulkanen och Tómas jobbar ju. En fördel med att åka själv är att man får möjlighet att träna spanska. Man får tvinga sig själv lite!

Uppe i kyrktornet träffade jag några colombianer, det var en tjej från Bógota och en dam från Manizales och hennes grabb. Väldigt trevliga människor! Dom bjöd med mig på en tur med Metrocabeln och sen drack vi en kopp kaffe tillsammans. Damen bjöd även in mig till hennes hem... men det avböjde jag. Skulle ju upp tidigt och åka till Vulkanen tidigt på Torsdagsmorgonen.

Dessvärre visade det sig att turen inte innefattade att gå ända upp till Vulkantoppen som jag trodde. Området längst upp var avstängt eftersom vulkanen fortfarande är aktiv. Och den har varit det de senaste två miljoner åren!!  Vi åkte istället buss och stannade till på olika platser och kikade på hur naturen förändrades ju högre upp vi kom. 

En del roliga växter fanns det. Som denna lustiga växt.

På 4300 meters höjd fick vi stanna. Vid en krater som inte hade varit aktiv på 6000 år. Som ni ser var området ganska ofruktbart på grund av höjden och askan från vulkanen. Trots att jag fått mig en kopp koka-te så kände jag lite vimsig i bollen på grund av av höjden . Dessutom var det riktigt kyligt där uppe, runt noll ganska mulet och stundtals dimmigt!

Nån timme senare var vi ca 2000 meter längre ner, på ca 2000 meter höjd. Temperaturen var minst 20 grader varmare och vi fick oss en kall öl och ett varmt bad i en bassäng som värmdes av vatten från varma källor.

På kvällen åt jag middag med en tjej från Kalifornien som bodde på samma hostel som mig, och som också reste ensam. Hon jobbade som engelskalärarinna i Yopal och var väldigt trevlig. Sen gick vi vidare till en pub där vi sammanstrålade med några andra som va med på bussturen upp till Nevado del Ruiz. (ungefär samma sällskap som på bilden). Där intogs ett antal öl och några glas av den inhemska nationaldrycken Aguardiente.

Not 1. Nevado del Ruiz är den näst högsta vulkanen i Colombia och det femte högsta berget. Det höjer sig 5321 meter över havet. Vulkanen hade sitt senaste stora utbrott 1985 då lavan begravde den intilliggande staden Armero och dödade över 20 000 Människor.

Not 2. Manizales grundades 1849 av 20 familjer från Antioquia som flydde undan inbördeskriget. En av dem hette Manuel Grisales och efter honom fick staden sitt namn. Staden ligger i Colombias kaffe-region och kaffe är fortfarande en viktig produkt i området.

Not 3. Nej, det är inte jag som tagit bilden längst upp. Den är stulen från internet. (och jag hoppas verkligen att det är rätt vulkan? ;)

Not 4. Koka-te göra av blad från Koka-plantan, teet sägs lindra den höjdsjuka man kan uppleva då luften tunnas ut på högre höjder. Jag kände inte så mycket av det, men kanske hjälpte det lite iallafall??

San Andrés - i Captain Morgans kölvatten!

Vi är kvar på San Andrés i Karibiska havet. På Söndagen hyrde vi en golfbil för att göra en rundtur på ön. Den gick inte så fort men fullt tillräckligt för att komma runt den lilla ön med en omkrets på cirka 2,5-3 mil på några timma och samtidigt se ön i ett rogivande tempo!

 Här är hela gänget på plats i den ombyggda golfbilen. 

Längst söderut på ön stannade vi till för att spana i "Hoyo seplador" eller typ blåshålet som man skulle sagt på svenska! Och det blåste verkligen från hålet! Jag och syrran och svårt att håla oss på plats i vinddraget. Förklaringen till fenomenet är att strandkanten var fylld av gammal korall och då vågorna slog in från havet så pressades luft in i hålrummen under och upp genom blåshålet, som var den enda utvägen för den ihoppressade luften. Rättså skoj :)

Vi passade även på att fylla på vätskeförråden intill blåshålet. Här är Clara inte sen att tömma en kokosnötsdrink.

Nästa stopp blev vid "Morgans grotta".

Ni som inte är nykterister kanske känner igen den här bilden. Mannen på bilden heter Henry Morgan och var en ökänd pirat i karibiska havet på 1600-talet. Han kapade massor av spanska skepp som var fyllda med rikedomar på väg från den Nya världen. Dessutom passade han på att plundra spanska städer, t ex Panama City 1671. Och enligt legenden gömde han sina rikedomar i grottan på San Andrés. Hursomhelst så verkar det vara bekräftat att han höll till på ön till och från mellan sina plundringståg. Mycket av rikedomarna behöll han själv, men större delen skeppades "hem" till den engelska regenten, som i sin tur belönade Morgan genom att adla honom 1674, samt utse honom till Guvernör över Jamaica 1675.

Runt Morgans grotta hade några påhittiga öbor byggt upp ett "museum" där vi fick en guidad tur. Ganska intressant! Guiden upplyste t ex om att Morgan efterlämnade 48 kvinnor och 120 barn. 

Resten av dagen tillbringade vi solande och badande på playan!!

Fakta. Mer om Morgan hittar ni här och här.

San Andrés!

Ärligt talat så började det ganska dåligt.

Då vi ska köpa flygresor på internet så fungerar inte våra europeiska betal- eller kredit- kort. Varken de belgiska eller svenska. Mamma och Pappa har varit på besök, och vi hade sett ut en resa för dem. Först till Cartagena de Indias och sen till San Andres. Eftersom jag och Tomás arbetar och studerar så åkte Frida och Clara med dem till Cartagena på Onsdagen och jag och Tomás direkt till San Andres på Fredagen.

Efter lite problem med hur vi skulle få till bokningarna så slutade det med att Tomas och Jag satt inne hos grannen och bokade med hans Visa-kort för några veckor sen. Totalt sexton resor med tre olika flygbolag. Självklart blev det fel. Vi hade ingen hemresa för Frida, Clara Mamma och Pappa. Däremot hade vi en resa för dem från Medellin till San Andrés istället för tvärtom! Felet upptäcktes i sista stund och kunde rättas till. Till det kostnad av drygt EN MILJON COLOMBIANSKA PESOS. AAAAAHHHHHHHH!!!!!!!! :(

Då Tomas och jag anlände på Fredagen fanns heller ingen bokning på hotellet vi bokat och betalat över internet......

Dom skickade oss till ett annat hotell istället och därefter gick det väl mest uppåt. Utsikten gick inte att klaga på! (se bilen, observera korallreven som skymtar i fjärran) Den fria piña coladan på hotellet var klar godkänd :) Och som ni ser på bilden så är det inte utan anledning som havet på San Andrés kallas för "havet med de sju färgerna".

 På Lördagen åkte vi till Akvarie-ön! Vattnet där var kristallklart och kryllade av fisk!

 Massor av fisk!

Vi åkte ut en bit utanför och snorklade! Fantastiskt vackert! Vid korallreven fanns det fisk. Men på visa ställen fanns inga koraller och då inte heller nån fisk.

 Även intill stranden fanns det massor av fisk.

 Ön var superfin!

 Medan vi väntade på båten som skulle föra oss tillbaks till San Andrés så kom två grabbar som fångat den Rocka. Riktigt coolt att känna på den!!!

Fakta San Andrés: Ön ligger endast 22 mil öster om Nicaraguas kust, så det är inte utan anledning som även dom gör anspråk på ögruppen! Avståndet till Colombias fastland är drygt 77 mil. Det är den enda av Colombias departement som har både Spanska, Engelska och Creolska som officiella språk. Anledningen är dels att ön tidigare varit brittisk koloni, samt att ön befolkats av före detta slavar från övriga karibien t ex Jamaica. Ön är bara ca 12 km lång och 3 km bred, samt har en area på 26 kvadratkilometer.

Källa: Wikipedia. Läs mer här. 

Med Mor & Far till Santa Fé de Antioquia

Mor och Far har anlänt! Vi hämtade dem på flygplatsen i Tisdagskväll. Resan från Europa hade gått bra :) 

På väg från flygplatsen stannade vi till på Via las Palmas, som är den väg som leder ner mot staden. Det var klart väder och vi fick se en skymt av staden uppifrån höjderna. Vi passade på att stanna till och fotografera. 

 

Sen dess har det varit Sightseeing för hela slanten. Och vi har haft superbra väder, lite varmare än normalt och soligt!

Här njuter Frida & Mamma av en banana-split efter vårt besök på Parque Explora. Clara gillade fiskarna där väldigt mycket.

Vi har varit på ett köpcentrum och shoppat loss lite. Clara har upptäckt hur enkelt det är att lura sin morbror på diverse goda drycker. Hon bara hoppar upp i knät på honom så får hon i princip det hon vill ha :/ Här har hon flirtat till sig en mugg med kokoslemonad....

Mamma Helena och Pappa Sören uppe på utsiktsplatsen vid Publito Paisa.

På väg mot Santa Fé de Antioquia var vi tvunget att göra ett oplanerat stopp, stackars Clara mådde dåligt och kräktes ner sin mamma :( Huga!

Strax innan Santa Fé de Antioquia passerade vi över Colombias näst största flod. Cauca.  Floden är 96 mil lång fram till mynningen i den största colombianska floden, Magdalena! (som i sin tur mynnar i Karibiska havet, 39 mil längre norrut) Något längre än gamla Ångermanälven där hemma alltså!

Detta är den gamla regeringsbyggnaden i Santa Fé de Antioquia. Staden var tidigare huvudstad i departementet Antioquia. Den grundades 1541 och var provinshuvudstad vid Colombias frigörelse från Spanien 1813. Endast 13 år senare flyttades provinsens säte till Medellin. Idag bor det bara ca 23 000 personer i staden (att jämföra med drygt 2 miljoner i Medellin).
Staden ligger ca 500 meter över havet. Så betydligt lägre än Medellin, och temperaturen var därefter, det var ovanligt hett i Medellin, ca 28 grader, och säkert 35-38 i Santa Fé de Antioquia! Puh...

Det var ändå en trevlig tur, vackra vyer på vägen dit och en mycket vacker arkitektur i staden.

Några andra saker som vi hunnit med våra föräldrar är att åka Metrocable, gå på restauranger, kika på centrala stan, leka med Clara, bada i poolen & basta såklart.

Kortis. Jag var på fotboll igår igen. National mötte ett Gremio, ett Brasilianskt lag. Trots stort spelövertag i framförallt första halvlek så förlorade National med 0-2 :/ Intressant 1: Jag åkte bil med en bekant dit, och på vägen krockade vi med en motorcykel, låg fart men jag tror han gjorde illa sig lite i alla fall.... dom gjorde upp i godo och ca 45 minuter försenade fortsatte vi mot stadion :/  Intressant 2: På vägen passerade vi huset som Pablo Escobar blev skjuten i, lite spännande va?

Kortis 2: Vad jag förstår har Sverige fått sommartid nyligen. Det har inte Colombia. Så nu är skillnaden sju timmar, istället för sex.