Vulkanen Nevado del Ruiz!

Påsklov. Universitetet stängt. Ledigt. Skönt. Men efter några dar blev jag lite rastlös. Hoppade på en buss som förde mig längre upp i bergen. Söderut. Fem timmar senare hoppade jag av. Jag befann mig då i en stad som heter Manizales.

Staden va byggd på ett roligt sätt. Huvudgatan låg på en lång ås och alla sidogator sluttade kraftigt neråt. Då jag hoppat av befann jag mig på busstationen, en bra bit nedanför stan. Men man kunde se stans profil uppe på bergskanten mot himmelen (se bilden). En nybyggd linbana länkade samman busstationen och centrala stan. Efter incheckningen på Hostelet begav jag mig in till stadens centrum, vandrande på huvudgatan längs åsen. Målet var Colombias högsta kyrktorn, 105 meter högt! För en mindre penning fick man åka upp till toppen. Jag tog chansen.

Jag kom upp vid sextiden, just då det börjat mörkna, vilket gav några annorlunda men fina bilder över staden.

Syftet med resan var att bestiga Colombias näst högsta vulkan, Nevado del Ruiz. Jag åkte ensam. Frida tyckte inte att det var läge att bära med Clara upp till Vulkanen och Tómas jobbar ju. En fördel med att åka själv är att man får möjlighet att träna spanska. Man får tvinga sig själv lite!

Uppe i kyrktornet träffade jag några colombianer, det var en tjej från Bógota och en dam från Manizales och hennes grabb. Väldigt trevliga människor! Dom bjöd med mig på en tur med Metrocabeln och sen drack vi en kopp kaffe tillsammans. Damen bjöd även in mig till hennes hem... men det avböjde jag. Skulle ju upp tidigt och åka till Vulkanen tidigt på Torsdagsmorgonen.

Dessvärre visade det sig att turen inte innefattade att gå ända upp till Vulkantoppen som jag trodde. Området längst upp var avstängt eftersom vulkanen fortfarande är aktiv. Och den har varit det de senaste två miljoner åren!!  Vi åkte istället buss och stannade till på olika platser och kikade på hur naturen förändrades ju högre upp vi kom. 

En del roliga växter fanns det. Som denna lustiga växt.

På 4300 meters höjd fick vi stanna. Vid en krater som inte hade varit aktiv på 6000 år. Som ni ser var området ganska ofruktbart på grund av höjden och askan från vulkanen. Trots att jag fått mig en kopp koka-te så kände jag lite vimsig i bollen på grund av av höjden . Dessutom var det riktigt kyligt där uppe, runt noll ganska mulet och stundtals dimmigt!

Nån timme senare var vi ca 2000 meter längre ner, på ca 2000 meter höjd. Temperaturen var minst 20 grader varmare och vi fick oss en kall öl och ett varmt bad i en bassäng som värmdes av vatten från varma källor.

På kvällen åt jag middag med en tjej från Kalifornien som bodde på samma hostel som mig, och som också reste ensam. Hon jobbade som engelskalärarinna i Yopal och var väldigt trevlig. Sen gick vi vidare till en pub där vi sammanstrålade med några andra som va med på bussturen upp till Nevado del Ruiz. (ungefär samma sällskap som på bilden). Där intogs ett antal öl och några glas av den inhemska nationaldrycken Aguardiente.

Not 1. Nevado del Ruiz är den näst högsta vulkanen i Colombia och det femte högsta berget. Det höjer sig 5321 meter över havet. Vulkanen hade sitt senaste stora utbrott 1985 då lavan begravde den intilliggande staden Armero och dödade över 20 000 Människor.

Not 2. Manizales grundades 1849 av 20 familjer från Antioquia som flydde undan inbördeskriget. En av dem hette Manuel Grisales och efter honom fick staden sitt namn. Staden ligger i Colombias kaffe-region och kaffe är fortfarande en viktig produkt i området.

Not 3. Nej, det är inte jag som tagit bilden längst upp. Den är stulen från internet. (och jag hoppas verkligen att det är rätt vulkan? ;)

Not 4. Koka-te göra av blad från Koka-plantan, teet sägs lindra den höjdsjuka man kan uppleva då luften tunnas ut på högre höjder. Jag kände inte så mycket av det, men kanske hjälpte det lite iallafall??