Amazonas!

Amazonas, världens största regnsskogsområde. Världens största flod! Ytan är 12 gånger större än Sverige och floden är 15 gånger längre än Ångermanälven och den för med sig 438 gånger så mycket vatten!!

Eftersom jag avslutade min sista kurs på Universitetet så passade jag på att resa lite. Själv. Bra för att praktisera spanskan jag lärt mig! Kosan styrdes mot Leticia. Den Colombianska staden vid Amazonflodens strand. Första dagen spenderades sängliggandes på hotellet. Krasslig i kistan.

Andra dan kom Gerardo, en kollega till min svåger Tomás. Han skulle hälsa på sin flickvän Paola. Ni som följt bloggen vet att jag och Tomás träffade Paola och hennes väninnor då vi var i Cali. Gerardo kom dit för att överraska henne på födelsedagen med Vallenato! Han var därför i Leticia inkognito första dan. Han och jag passade på att åka till Tabatinga i Brasilien och käka lunch och kika på floden (se ovan).

Vallenato är en romantisk gest som alla män i Colombia måste överraska sin kvinna med. 

Andra dan var jag mer på hugget. Jag åkte på en tur upp efter floden och vi stannade till på diverse intressanta ställen! Papegojor fanns det gott om. Vilda...men utfodrade vid det här bordet! Guiden berättade att alla vid bordet var singlar, då dom skaffade sig en partner så flyttade de ut i djungel igen.

Vi åkte vidare mot Puerto Alegria, en indianby på den peruanska sidan av floden. Byn visade djungeldjur för oss turister. Här är jag med en sengångare (tror jag?). Dom hade även krokodiler, sköldpaddor, apor, ormar, en anaconda och diverse andra djur!

Nästa stopp efter floden blev på Apornas ö. Där fanns det fantastisk många apor! Vilda. Men dom var lätt att locka fram. Som alla vet så älskar ju apor bananer. Det gjorde även dessa. Och blyga var dom inte heller :)

Turens slutpunkt var vid Puerto Nariño en liten stad på den Colombianska sidan av floden. Förmodligen värdens mest ekologiska stad. Inga bilar, inga motorcyklar, bara gångvägar. Väldigt fint! Bilden ovan är från ett utkikstorn i stan.

Dan efter åkte jag med på en annan tur till Yavary-floden i Peru. Hade det varit lågvatten hade vi fått promenera i åtta timmar för att nå dit. Men nu då det var högvatten kunde vi åka båt "på" stigen genom djungeln, från Amazonfloden till Yavary. Vi stannade till och åt lunch och badade. Guiden lovade att det inte fanns några krokodiler eller anakondor där, eftersom de höll till på grunt vatten och vi badade i mitten av en sjö! Men, för säkerhets skull lät vi guiden hoppa i först.

¨

Sen fick vi se delfiner. Rosa och grå delfiner!! Svåra att fånga på bild, 

men med lite fantasi så ser man att vad det är!

Här filmade jag dem.... lite enklare med mera tid!!!

Leticia ligger i den absolut mest sydliga delen av Colombia, söder om ekvatorn. Staden är huvudstad i departamentet Amazonia. Inga vägförbindelser finns med övriga Colombia. Enbart flyg. Så båt förstås. Befolkningen här verkar vara mera som amazonier än colombianer. Den första guiden hade en av föräldrarna från Iquitos i Peru och den andra guiden hade en av föräldrarna från Manaus i Brasilien. Så de verkar ha mer utbyte efter floden än med "mainland" Colombia!

Leticia har bara en enda landsväg "Los kilometros", en elva kilometer lång sträcka. Tio kilometar ut på vägen fanns en höghöjdsbana uppe i träden, i djungeln. Min sista dag där åkte jag med Geraldo och några vänner till Paola dit och testade. 37 meter upp i luften hade dom byggt en bana som påminde om höghöjdsbanan vid Skuleberget. Grymt häftigt! På bilden ser ni Geraldo på väg UPP!

Not. Vallenato uttalas Vajenato, så tänker man på att "v" och "b" har samma uttal på Spanska! Vallenato är en traditionell Colombiansk musikstil.

Not 2. Statistik. Det Colombianska Amazonas har en storlek på 483 000 kvadratkilometer. Dvs lite större än Sverige! Av detta är 46 % indianreservat, och över 36% har nån form av naturskydd, som nationalparker, naturreservat mm.

Mot Amazonas!!

Först måste jag berätta att vi varit på "Cabalgata" på svenska skulle vi kalla det för en ridtur. Det var inte speciellt svårt, hästarna hade gjort det förr och var rutinerade! Men trevligt och fint var det uppe i bergen strax öster om stan!

Här är syrran på sin häst. 

 Vår vänlige vän Alejandro som hade hittat och bokat turen åt oss! 

Det är intressant att jämföra en sån här aktivitet med en liknande i Sverige. Det var väldigt billigt, under hundra kronor kostade det, och då ingick lunch efteråt (se nedan). Dom serverade öl och aguardiente, både före turen, efter halva turen (se ovan) och efter turen. Vissa av ryttarna hade med sig egen sprit som dom drack på hästryggen. Inga hjälmar hade vi :/ Däremot fick vi fylla i försäkringshandlingar innan vi red iväg.

---------------------------------------------------------------------------------

I Fredags gick jag sista dagen på Universitetet! Tiden här i Colombia börjar rinna ut... Men jag ska hinna med några saker till... Planen är att åka till Leticia på Tisdag. Staden ligger vis Amazonfloden intill gränsen mot Brasilien och Peru!

Som förberedelse för trippen så har jag läst på lite om Amazonas. Bland annat har jag läst om Anacondor. Den största ormen i världen!! Den största som fångats var över trettio meter meter lång (30 meter!!) Den fångades i Tabatinga i Brasilien. Tabatinga är en stad vid gränsen mot Colombia och den har i princip vuxit ihop med Leticia :o/

I en av våra guideböcker finns en instruktion om hur man ska göra då man blir attackerad av en Anaconda, och som jag är redo att tillämpa!
1. Spring inte, ormen hinner ikapp Dig.
2. Lägg dig platt på backen, håll in armarna och hakan.
3. Ormen kommer att slingra sig över dig och känna sig för.
4. "Do not panic"! 
5. Ormen kommer att börja äta Dig från fötterna.
6. Du måste ligga helt still, det kommer att ta tid.
7. När ormen käkat upp dina fötter och smalben, och har nått knäna, ta fram din kniv, sträck dig ner, snitta ormen med ett rejält snitt från munnen upp mot huvudet.
Försäkra dig innan om att du verkligen har en kniv. Se till att den är vass!

Verkar enkelt va? Jag tar risken och åker... Min ormrädda syster väljer att stanna hemma :/

Jag har också köpt djungelolja, extra kraftigt myggmedel. Så jag hoppas slippa malaria och denge! Syrran har ju haft denge-feber och det är tydligen inget att se fram emot!

Imorgon Tisdag åker jag. Ciao!

Blandat runt Medellin, med mera.....

För nån vecka sen var jag på en utflykt strax utanför Medellin vid en mindre stad som heter La Ceja. "Las ruta de las cascadas" hette turen, dvs vattenfallsturen, och vattenfall fick vi se!! Fem eller sex stycken tror jag det var.

 Här är jag med Alejandro! I bakgrunden ser ni det största av fallen, 180 meter högt!

 På väg ner till floden, det var fruktansvärt brant, men också vackert, vi gick  först över kaffeodlingarna, sen blev det rena djungeln på slutet. Det lutade så mycket att vi ibland fick kana på rumpan nerför branterna!

På avstånd såg vi en annan stad som heter Montebello. Den är byggd på en bergstopp som ni ser, känns konstigt tycker jag, hemma i Sverige så byggs ju inga städer så, där ligger alla vid kusterna eller andra vattendrag. Men här bygger man så ibland, jag har även sett andra exempel på det, men jag vet inte varför de valt att bygga där??

Colombias alkoholpolitik är lite mer avslappnad än Sveriges... Restauranger behöver inget tillstånd alls för att sälja öl & vin. Däremot starksprit behövs det för, men det verkar inte så svårt att få, varenda kiosk och kvartersbutik säljer den populära spriten Aguardiente och andra spritsorter.

Jag har ingen aning om hur detta påverkar alkoholkonsumtion eller antalet alkoholister! Men det jag vet är att det är väldigt enkelt och bekvämt. Ofta har kioskerna och butikerna några stolar tillgängliga för de som vill sitta, så det är svårt att fastställa om det är en butik eller kiosk eller en bar som man är på....

En säljaffich på ett ställe utanför Bogotá, svårt att klaga på priserna.... 5-6 kr för en kall bärs. Mycket prisvärt!

Kortis. Det var morsdag här förra Söndagen. Och till min stora förvåning så fick jag min första morsdagspresent :) Vår hyresvärd hade inte riktigt koll på vem som var vem av oss, så budet som kom till oss hade till uppgift att lämna över presenten till "Mons"! Dessvärre va syrran i farten och öppnade och helt sonika stal den mitt framför näsan på mig :/

Bara 27 dagar kvar nu. Av dom 175... 

Strax utanför Bogotá, i närheten av El Dorado!

El Dorado, legenden om den sydamerikanska guldstaden har sitt ursprung i området runt Bogotá, Colombia.

Namnet härstammar från "Den gyllene mannen" eller på spanska "El hombre dorado" och beskriver ritualen för den tillträdande hövdingen hos Muiscafolket. Ritualen betår av att den tillträdande hövdingen färgas i guld och åker ut på en flotte i sjön Guatavita strax norr om Bogotá! Senare förändrades legenden och blev till en hel stad av guld.... som ingen har hittat... än iallafall.... 

Ett av Bogotás största turistmål är Museo de Oro, eller guldmuseet, som det heter på svenska! Där finns över 35 000 guldprylar från olika delar av Colombia. Vi fick en guidad tur där på Lördagseftermiddagen och vi blev fascinerade!!

Det mest kända föremålet är denna flotte av rent guld som 

symboliserar Muiscafolkets ritual som beskrivs ovan. 

Frida hade hört av våra grannar om turistattraktionerna runt stan och kom med ett förslaget att besöka "La iglesia de Sal" (saltkyrkan) strax norr om Bogotá. Våra värdar nappade på förslaget och styrde och ställde så vi kunde komma iväg med en privat bil med chaufför tidigt på söndagsmorgonen!

Vi åkte över högplatån som av lokalbefolkningen kallas La Sabana (Savannen) och det kändes ovanligt att färdas längs hyggligt raka och platta vägar, mitt i anderna. Alla vägar i och runt Medellin, där vi normalt bor, är väldigt kurviga och backiga på grund av det kuperade landskapet i Antioquia. 

Bilen styrdes mot Zipaquira några mil norr om Bogotá, och vi stannade till vid Saltgruvan strax utanför stan. 180 meter ner i den nedlagda delen av gruvan hade dom gjort en katedral och flera kapell i de gamla hålrummen, och med en fantasifull och modern ljussättning, så det var imponerande och vackert! Gruvan har varit i drift i mer än femhundra år och producerar fortfarande huvuddelen av Colombias saltbehov. T. ex. äter undertecknad salt från gruvan mest varje dag!

Turen gick vidare, vi tog en paus vid en restaurang som serverade grillat kött, enorma bitar grillade på spett framför en öppen eld, mums! En stund senare kom vi, mätta i magarna, fram till Guatavitasjön. Sjön som varit platsen för legenden om El Dorado! Den var alldeles rund med höga kanter. Dessvärre hade diverse västerlänningar; engelsmän, spanjorer och amerikaner dammsugit efter guldföremål i dammen. Vid ett av försöken så sprängde de bort bergsmassor vid utloppet av sjön för att sänka vattennivån och underlätta arbetet, och på grund av detta är vattenytan nu ca 25 meter lägre, än på den tiden ritualerna utfördes. Väldigt trist.

Jag och syrran vid El Dorados ursprung,  Guatavitasjön!

Våra vänner från Bogotá på väg upp mot sjöns krater!

Det finns även en stad i närheten som också heter Guatavita. Det speciella med den är att alla byggnader där är vita. Det byggdes en kraftverksdamm på sjuttiotalet som dränkte den gamla staden och då den nya förlades så beslöt man att bygga allt i vitt! Tjusigt värre! 

Innan vi vände åter till Medellin så kikade vi förbi den Svenska Ambassaden i Bogotá och lade två friska röster i valet till Europaparlamantet!!

Kortis. Som Aristoteles konstaterade: "Det är sannolikt att osannolika saker händer". 
Jag spelar Quizkampen på telefonen mot några svenska vänner. Och under min vistelse i huvudstaden så fick jag såklart den här frågan:

(jag är inte hundra på att det va Aristoteles som sa så, det kan ha varit nån annan av de där stora tänkarna?)

Not. "Savannen" ligger drygt 2600 meter över havet!

Not 2. Under sökandet hittades endast ett fåtal guldföremål.

Not 3. 1938 bodde endast 325 000 människor i Bogotá. Idag över 8 miljoner. Anledningen till den ofantliga ökningen, är till största del att Colombia haft en väldigt våldsam historia, men att staden alltid varit relativt fredlig. Så folket flydde dit i sitt sökande efter trygghet.

Nog för idag! Hasta la vista!

Bogotá!

Om ni tänker er att ni går upp på Kebnekaises topp, så tittar ni femhundra meter rakt upp i luften, där uppe, fast i Colombia, finns en högplatå, och där bor över åtta miljoner människor. Staden heter Bogotá och är huvudstad i Colombia. 

Staden är gigantisk. Trafikproblemen är supergigantiska. Fotot visar en vy från en utsiktsplats som heter Monserrate. Bebyggelsen framstår som oändlig. Staden är byggd uppe i anderna och platån omgivs av bergskedjor med vackra utsikter!

En bild uppifrån Monsserate, till vänster syns den östra bergskedjan som är en av dem som omger staden.

Staden grundades 1538 av Hernán Pérez de Quesada. Den hette tidigare Santa Fe de Bogotá där "Santa fe" är spanskt och Bogotá kommer från det indianska namnet på staden; "Bacatá".

Bild på Monserrate nedifrån centrala Bogotá. På bilden skymtar även bussarna som har egna filer i trafiken. Systemet kallas Transmilenio! (det fungerar bra, men är alldeles för underdimensionerat). Det är det huvudsakliga transportsystemet i stan som saknar tunnelbana och pendeltåg.

Vi bodde hos en familj som var väldigt trevliga och välkomnande: familjen Salamanca Vera. Ni som följt bloggen kommer ju ihåg att jag skrev att jag träffade några charmiga personer uppe i kyrktornet i Manizales. Señoritan närmast på bilden heter Anna Maria och var en av dem. Då hon hörde att vi var på väg till huvudstaden så bjöd hon in oss att bo med hennes familj  :o)

Anna Maria (Anita) hämtade mig på flygplatsen. Med en härstamning från det glesbefolkade södra Ångermanland så var det extra skönt att ha en personlig assistent på plats. Annars hade jag nog fortfarande planlöst virrat runt bland de miljoner människor befolkar staden. Jag ankom på fredagen och Frida på lördagen. På fredagkväll fick vi skjuts av en kusin till Anita upp till La Calera, en utsikt nordöst i stan (se bilden). Trots att stan såg väldigt stor ut så ser man tydligen bara en fjärdedel av stan däruppifrån!! Vi tog en fika däruppe; agua panela med majsbröd. På lördagens förmiddag åkte jag och Anita ner till centrala stan med Transmilenio och sen upp med en linbana till Monsserate Där uppe kikade vi på utsikterna och kyrkan. Frida blev upplockad av hennes vänliga kusin. Men det var mycket "trancon" (bilköer) den dan och trots att flyget landade 11:23 så anslöt dom inte till oss på Plaza Bolivar i centrala stan förrän vid halvtre på eftermiddagen :/

Not 1. Mer om vad vi gjorde där i nästa uppdatering.

Not 2. Agua panela är en vanlig Colombiansk dryck med råsocker, typ brun farin och varmt vatten, smaksatt med lime eller passionsfrukt. Sött & jättegott!!

Not 3. Jag fick låna hennes brors rum. På väggen hängde ett foto på brorsan och hans dåvarande fotbollslag från då han var tolv-tretton år. Med på bilden var den icke helt okände fotbollsspelaren Falcao! Riktigt coolt att han hade spelat med honom!!

Mer om Bogotá hittar ni här, och stan ligger här.