Strax utanför Bogotá, i närheten av El Dorado!

El Dorado, legenden om den sydamerikanska guldstaden har sitt ursprung i området runt Bogotá, Colombia.

Namnet härstammar från "Den gyllene mannen" eller på spanska "El hombre dorado" och beskriver ritualen för den tillträdande hövdingen hos Muiscafolket. Ritualen betår av att den tillträdande hövdingen färgas i guld och åker ut på en flotte i sjön Guatavita strax norr om Bogotá! Senare förändrades legenden och blev till en hel stad av guld.... som ingen har hittat... än iallafall.... 

Ett av Bogotás största turistmål är Museo de Oro, eller guldmuseet, som det heter på svenska! Där finns över 35 000 guldprylar från olika delar av Colombia. Vi fick en guidad tur där på Lördagseftermiddagen och vi blev fascinerade!!

Det mest kända föremålet är denna flotte av rent guld som 

symboliserar Muiscafolkets ritual som beskrivs ovan. 

Frida hade hört av våra grannar om turistattraktionerna runt stan och kom med ett förslaget att besöka "La iglesia de Sal" (saltkyrkan) strax norr om Bogotá. Våra värdar nappade på förslaget och styrde och ställde så vi kunde komma iväg med en privat bil med chaufför tidigt på söndagsmorgonen!

Vi åkte över högplatån som av lokalbefolkningen kallas La Sabana (Savannen) och det kändes ovanligt att färdas längs hyggligt raka och platta vägar, mitt i anderna. Alla vägar i och runt Medellin, där vi normalt bor, är väldigt kurviga och backiga på grund av det kuperade landskapet i Antioquia. 

Bilen styrdes mot Zipaquira några mil norr om Bogotá, och vi stannade till vid Saltgruvan strax utanför stan. 180 meter ner i den nedlagda delen av gruvan hade dom gjort en katedral och flera kapell i de gamla hålrummen, och med en fantasifull och modern ljussättning, så det var imponerande och vackert! Gruvan har varit i drift i mer än femhundra år och producerar fortfarande huvuddelen av Colombias saltbehov. T. ex. äter undertecknad salt från gruvan mest varje dag!

Turen gick vidare, vi tog en paus vid en restaurang som serverade grillat kött, enorma bitar grillade på spett framför en öppen eld, mums! En stund senare kom vi, mätta i magarna, fram till Guatavitasjön. Sjön som varit platsen för legenden om El Dorado! Den var alldeles rund med höga kanter. Dessvärre hade diverse västerlänningar; engelsmän, spanjorer och amerikaner dammsugit efter guldföremål i dammen. Vid ett av försöken så sprängde de bort bergsmassor vid utloppet av sjön för att sänka vattennivån och underlätta arbetet, och på grund av detta är vattenytan nu ca 25 meter lägre, än på den tiden ritualerna utfördes. Väldigt trist.

Jag och syrran vid El Dorados ursprung,  Guatavitasjön!

Våra vänner från Bogotá på väg upp mot sjöns krater!

Det finns även en stad i närheten som också heter Guatavita. Det speciella med den är att alla byggnader där är vita. Det byggdes en kraftverksdamm på sjuttiotalet som dränkte den gamla staden och då den nya förlades så beslöt man att bygga allt i vitt! Tjusigt värre! 

Innan vi vände åter till Medellin så kikade vi förbi den Svenska Ambassaden i Bogotá och lade två friska röster i valet till Europaparlamantet!!

Kortis. Som Aristoteles konstaterade: "Det är sannolikt att osannolika saker händer". 
Jag spelar Quizkampen på telefonen mot några svenska vänner. Och under min vistelse i huvudstaden så fick jag såklart den här frågan:

(jag är inte hundra på att det va Aristoteles som sa så, det kan ha varit nån annan av de där stora tänkarna?)

Not. "Savannen" ligger drygt 2600 meter över havet!

Not 2. Under sökandet hittades endast ett fåtal guldföremål.

Not 3. 1938 bodde endast 325 000 människor i Bogotá. Idag över 8 miljoner. Anledningen till den ofantliga ökningen, är till största del att Colombia haft en väldigt våldsam historia, men att staden alltid varit relativt fredlig. Så folket flydde dit i sitt sökande efter trygghet.

Nog för idag! Hasta la vista!