En klassisk konsert i väntan på vännerna!

För drygt en vecka sen var jag på en klassisk konsert. Universitet (EAFIT) hade bjudit in en mycket duktig pianist för att spela med Universitetets lärare och elever. Han var från Ryssland och hans namn var Sergey Sishkov. Jag har ingen aning om hur känd han är, men är det nån som läser detta som känner till honom får ni gärna meddela mig :)

Jag smygspelade in några sekvenser för att mina kära bloggläsare skulle få ta del av tonerna!

Som ni hör så var han riktigt skicklig med tangenterna!

Jag hade min födelsedag i Söndags. Jag hade ingen riktigt bra dag. Vi hade haft fest på Lördagen, Tomas hade bjudit in några jobbkompisar och ett äldre par som han bodde granne med tidigare. Och jag hade bjudit in en klasskompis och en annan bekant. Vi bjöd på gravlax och kött med potatisgratäng. Så födelsedagstårta förstås!! Fem tappra fortsatte kvällen med att promenera ner till stans nöjesdistrikt runt Parque Lleras. Efter en kväll med några glas (ytterligare) en hel del tjo & tjim så kröp vi till kojs framåt tvåtiden. Söndagen började med att väckarklockan ringde vid halv sju.... OS-finalen skulle ses med en Kanadensiska nere på en pub i restaurangkvarteren. Väl nere på puben så hittade jag endast två åskådare till matchen, varav en var en svensk grabb i 21-årsåldern, han verkade OK trots att han va ett HV-fan (!) Efter första perioden försvann han dock. Vilket jag kan förstå då han hade festat hela natten! Kanadensiskan dök aldrig upp. Matchen visades på vanlig TV, så jag hade promenerat ner i onödan. Bäckström var dopad. Tre kronor förlorade, och mina ögonlock ville bara falla igen...... Grattis på födelsedagen liksom!!!

 Från vår hiss! För er som inte visste eller trodde det.

Det existerar ett miljöarbete även i Colombia.

Lägger ut en bild till från Valle de Cocora....bara för att det var så himla fint där :)



Clara växer så det knakar!



Annars så väntar vi just nu på att våra vänner från Europa ska anlända. Tomás hade planerat att han skulle få besök av två spanska vänner från Belgien, men en av dem fick förhinder. Så det kommer bara en, Jorge. han anländer imorgon :) Dessutom anländer mina två väninnor Nina och Liselott på Måndag. Och vi åker allihopa till Karibiska kusten nästa Onsdag. Vi flyger till Santa Marta och där besöker vi Tayrona national park och en lite by som heter Taganga. Sen åker vi med buss till Cartagena de Indias!

Vi avslutar med en lite Clara-film: Klicka på länken!
https://www.youtube.com/watch?v=EyyBvy2Xp8c&feature=youtube_gdata_player

PS. Men festen på Lördagen var lyckad!!

Besök på Kaffefarmen!

Andra dagen i Salento ägnade vi åt ett besök på "Finca Don Eduardo". En Kaffefarm som hade samma ägare som hostelet som vi bodde på. Tim, ägaren av hostelet, använde sitt andranamn på Kaffefarmen, det lät mer Colombianskt tyckte han!

Den karismatiske "Don Eduardo" (Tim) berättade om Kaffeodlingar och framställning av kaffe. Vi fick lära oss att det finns många olika typer av kaffebönor. Men bara två som används för att göra drycken: Arabica- och Robusta- bönor. I Colombia odlas nästan bara Arabica, som anses vara den bättre av de två bönsorterna. han upplyste även om att det fanns två typer av Arabicabuskar som användes i Colombia: Traditionella och Moderna. De traditionella buskarna anses bära bönor som ger ett godare kaffe, blir högre än de moderna och är därför mer svårplockade.

Här ovan är en modern planta. De moderna ger mer bönor, och är mer lättplockade.  De flesta odlarna har moderna buskar. Det är mera ekonomiskt då de producerar mer och priset på Arabicabönor är detsamma eftersom de inte är skiljbara från de traditionella bönorna.

De olika faserna kaffeprocessen.

• Först till höger har ni gröna omogna bönor.
• Bönorna är redo att plockas då de är gula eller röda, beroende på busktyp.
• Sen till vänster om dem har ni de jordnötsliknande bönorna med det första skalet borttaget, de har ett sockerliknande slem på på sig.
• Slemmet måste tvättas av i vattenbad och efter det torkas bönorna. (nästa steg till vänster)
• Sen tar man bort ytterligare två skallager och får då fram den böna som ska exporteras till Sverige eller andra länder. Eller rostas på plats. De flesta bönorna exporteras i detta steg eftersom det är då fortfarane är en jordbruksprodukt och inte ett livsmedel, det fanns tydligen fördelar med detta.
• Nästa steg är de fördigrostade bönorna.
• Och slutigen de färdigmalda bönorna, redo att bryggas.

På bilden ser ni även avfallet som blir, de ligger närmare kameran. Det är de olika skallagren och de otjänliga svarta (övermogna) bönorna.

 På farmen fick vi följa alla de olika stegen. Här rostar dom bönorna direkt på spisen!

Nyrostade bönor som doftade underbart. Sen fick vi prova det färdiga Kaffet och försöka känna skillnaden på moderna och traditionella bönor. Svårt. Eller omöjligt. Vi klarade det inte. Visst var det skillnad på de två kopparna men vår teori är att det lika gärna kunde vara mer eller mindre rostat eller starkare / svagare i de olika omgångarna....

Noterbart är att 100 kg nyplockade bönor endast ger 14 kg rostade bönor!

Världens fem största kaffeproducenter är: Brasilien (33,1%), Vietnam (15,2%), Indonesien (6,3%) Colombia (5,9%), Etiopien (5,0%)

På väg hem till Medellin! Armenien från planet. Staden grundades 1889 och fick då namnet Villa Holguín efter den dåvarande presidenten. Den ändrade sen namn till Armenia under 1890-talet, troligen på grund av Hamidian-massakrena i västra Armenien mellan 1894 och 1897. (läs mer här: https://en.wikipedia.org/wiki/Hamidian_Massacres https://en.wikipedia.org/wiki/Armenia,_Colombia).

Då vi kom hem till vår lägenhet i Medellin så kunde vi även pappa och Clara haft en bra helg! Clara var glad att se mamma igen i ungefär 30 sekunder, sen fick hon såpbubblor av sin morbror och spenderade sen resten av kvällen med bubblorna ute på balkongen!

Valle de Cocora

Tidigt, tidigt i höstas då jag funderade på att åka över hit till Colombia så började jag läsa om landet. Jag läste om många platser och Valle de Cocora var en av dem. Jag såg fantastiskt vackra bilder därifrån och beslutade mig för att försöka ta mig dit.

 

Efter att jag och Frida lämnat Tomás i "sticket" med Clara så tog vi ett försenat litet flygplan till Armenia, huvudstad i provinsen Quinído. Där blev vi upplockade av Tim, ägaren av "The plantation house", ett hostel i Salento, strax utanför Armenia. Väderrapporterna visade moln och regn under helgen, men under den en timme långa bilturen så sken fullmånen över nejden, vilket var lovande inför den planerade turen till Cocora dagen efter.

Väckarklockan ringde ca halv sju på Lördagsmorgonen. Vi kikade med spänning ut genom fönstret och konstaterade att solen sken över de lilla staden med ca 3597 innevånare.

Den korta promenaden från norra delarna av stan till torget i den södra delen tog ca sju minuter. Därifrån åkte vi sen Jeep till Cocora. Tur att vi var där ganska tidigt och fick sittplats i bilen. De som kom senare fick stå bakpå Jeepen.

 Vi blev inte besvikna på Valle de Cocora! Den klara morgonen var fantastisk!

Cocora är även en dalgång som fungerar som port till det stora naturreservatet PNN los Nevados! Många vandringsleder börjar här. man kan välja olika långa turer. Efter en rejäl frukost så valde jag och Frida en dagstur på ca 15 km. Den startade med några kilometers vandring i den vackra dalgången, med vajande vaxpalmer och betande kossor på sidorna. Därefter följde några kilometer i djungeln, upp efter floden "Rio Quinído". Jag tror vi fick korsa floden åtta gånger under ca 3-4 kilometer, på mer eller mindre rangliga broar.

Vi gick sen brant uppåt mot en gård som hette "Acime, La casa de los Colibries". Där uppe på 2811 meters höjd bodde en kvinna med sin familj.

Hon hade hängt upp behållare med sockerlösning för att locka till sig kolibrier, vilket fungerade utmärkt. Det fanns mängder av olika kolibrier där. Hon tog 4000 pesos i inträde, och då ingick gratis dryck :) I Acime fanns det även Styvmorsvioler som påminde oss om våra Ångermanländska rötter.


På väg tillbaks så gick vi upp till "Finca de la Montaña" ett hus på en höjd (närmare Cocora). Stigen dit hade en ohälsosamt brant lutning :/ Även här fanns det kolibrier, här lyckas vi fånga en på bild just då den ska till att suga nektar ur en blomma (nedan)! Vi promenerade tillbaks en annan väg än den vi kom, den var också väldigt vacker, men molnen och dimman hade sökt sig in över dalgången så bilderna blev inte lika lyckosamma som på morgonen.

Väl nere delade vi på en "Trucha" till lunch. "Trucha" är forell på spanska och Salento är väldigt känd för sina "Truchas". Mycket gott. Det fanns en forellodling i floden som vi passerade i början på vandringen. Dessvärre var det vår tur att stå bakpå Jeepen på väg tillbaks till Salento :/ Men det gick bra, vi fick hålla hårt i takstället i kurvorna!

Nötter. 4000 pesos är ca 12 kr. Quindío är den näst minsta provinsen i Colombia med 1825 kvadratkilometer (0,2% av landets yta). Populationen på 558 000 personer (jämför med 44 000 000 personer i hela Colombia. Salento grundades 1842 och låg då efter den viktiga vägen mellan Bogotá och Popayán. Staden ligger 1895 meter över havet. Troligen namngiven av den Italienska provinsen med samma namn. Det finns 320 olika arter av kolibrier, enligt kvinnan på Acime så fanns 19 stycken där. De lever huvudsakligen på nektar och insekter. Det är den enda fågelart som kan backa då den flyger! Kolibrier finns uteslutande i Amerika, främst i syd- och mellan- amerika. Vaxpalmer "Ceroxylon quindiuense" är Colombias nationalträd. Det kan bli upp till 60 meter höga och hundra år gamla. Namnet kommer från att de har vax på stammen. Vaxet kan användas till ljus, och innan elektriciteten kom så avverkades palmen skoningslöst. Den är sedan 1985 fridlyst enligt lag.

Caminar!



I Söndags var jag på "Caminar" med skolan. "Caminar" betyder "promenad "på spanska. I Sverige skulle vi sagt "utflykt". Vi åkte österut tidigt på morgonen med buss. Efter drygt en timme kom vi fram till startpunkten, en stad som heter La Union. Där tog vi en kopp kaffe på ett litet matställe. Sen bar det av ut på den riktiga Colombianska landsbygden.

  

Vi passerade massor av kossor. Här är ko med en jordgubbsodling i bakgrunden. Även vägen vi promenerade på syns där strax ovanför odlingen...

Vi passerade två floder. Här svalkar jag fötterna i en av dem. Skönt! Efter att vi passerat floden så kom regnet, och jag insåg att jag inte planerat för detta. Som tur var fick jag låna en regnkappa av en vänlig Colombianska. Jag ska även ta med varmare kläder, en fulladdad telefon och en riktig kamera nästa gång.... man lär sig av misstagen :/

 Fina grönskande landskap passerade revy!

Här är en traditionell Colombiansk gård. På vår vandring såg vi även citronträd, avokadoträd, flera jordgubbsodligar, majsodlingar, potatisodlingar, blomodlingar, hästar, getter, höns, kalkoner, med mera. 

Här har vi passerat zenit på promenaden och är på väg ner mot Mesopotamia där bussen väntar på oss.

Den här bonden lärde mig ett och annat. Han höll på att bereda käk till kossorna och blandade yuca med potatis och bomull. Han berättade att bomullen är väldigt proteinrik och nyttig för korna! Bra att känna till..... (?)

 

Här odlar dom "granadillas", har ingen översättning på det till svenska. Se tidigare inlägg

 om mat och frukt så får ni ser mer av dem!

 

Arrangörerna av promenaden hävdade att sträckan vi gick var 10 kilometer. Vi vandrade i hyggligt tempo i nästan sex timmar (9-15).  Vi tog två raster. Jag misstänker att sträckan var betydligt längre. Eller så var det 10 km fågelvägen???

 

Slutligen vill jag delge er, mina kära läsare, att jag haft slutprovet på den första kursen i spanska idag. Vår lärarinna rättade omgående provet och gav mig slutbetyget: 48 av 50 möjliga. Rätt nöjd :) :)

 

Not. La union grundlades för ca 100 år sedan. Namnet kommer från att ett flertal mindre orter slogs ihop till en "större". Staden livnär sig främst på mjölk- och potatis- produktion. Men även produktion av de grödor jag skrivit om ovan! 

 

Imorgon flyger jag och Frida till Armenien! // Hasta la vista!



Clara i Colombia!

Först måste jag berätta att vi haft ett jordskalv här! Både Frida och jag var inne då det hände. Frida kände det, men inte jag! Epicentrum var 30-40 mil från Medellin, strax utanför en stad som heter Aratoca. Skalvet uppmätte 5,5 på richterskalan.

Annars tänkte jag ägna inlägget åt vår lilla krabat som underhåller oss. Clara Itzel Flores-Bergman! Jag har varit tvungen att ge efter de inkomna önskemålen om denna publicering.

Jag älskar att äta ute. Clara gör mig ofta sällskap!

 Clara är alltid hungrig! Här väntar hon på maten vid bordet inne!

 Fröken Flores-Bergman är ett år och elva månader.

 Med pappa Tómas. Piedra del Peñol i bakgrunden!

 Nu i veckan får Clara börja på dagis. Efter en viss byråkrati. Till att börja med fyra timmar per dag. Både Mamma och Clara är lyckliga för detta!

 Här är hon i ett bollhav i Guatapé!

Getter är superintressanta!

Clara älskar att bada i poolen. Hon vill gärna hoppa från kanten.

En av mina bästa stunder här i Colombia har jag Clara att tacka för. Jag satt ute på balkongen, som jag ofta gör, och läste lite spanska. Så kommer hon spontant utspringande från lägenheten, vänder upp sitt huvud mot mig och vill ha en puss. Hon får en sån rakt på munnen, ler mot mig, så springer hon in till Mamma i köket och gör likadant :) :) :)

En irriterande kortis. Störigt värre då man ska boka flygbiljetter över internet här. Det fungerar aldrig med våra utländska betalkort. Så varje gång blir det resebyrå. Tur att det inte kostar så mycket extra!

Super Bowl!

I Söndags var det Super Bowl. Jag har alltid varit lite småintresserad av evenemanget men aldrig så att jag suttit uppe halva natten och glott. Jag har ju heller inte tidigare förstått reglerna till fullo. På söndagskvällen fick jag ett gyllene läge att åtgärda denna brist i mitt liv. Jag blev medbjuden av min klasskamrat amerikanen att följa med till en bar (Bógota Beer Company) för att kika på den hypade showen.

Offensiva Denver Broncos med den rutinerade quarterbacken Peyton

Manning mötte defensivt skickliga Seattle Seahawks.

Under matchen hade jag en amerikan på varje sida om mig. Dom förklarade reglerna i detalj och varför lagen valde olika strategier. Saker och ting klarnade. Mycket intressant sport.

 

Amerikanerna bekräftade för mig att Super Bowl är ett hypernationalistiskt evenemang, och att de betraktar amerikansk fotboll som den mest populära sporten hemma i staterna. Enligt den amerikanska traditionen så ska det ätas skräpmat under hela matchen. Och denna fina tradition ville jag inte störa. Vi beställde in ett par kannor öl, Buffalo Vings, friterade oststavar, lökringar och pommes frites såklart. Gott värre. :)

Efter ett par juniormisstag av Manning och Broncos så ledde det fläckfria Seahawks med 22-0 i halvtid. Matchen var avgjord. Seattle var de nyblivna mästarna och jag var en nybliven supporter av Amerikansk Fotboll.

Denna målning sitter på väggen utanför mitt klassrum på Universitetet.

Kul att hon har mitt efternamn! 

I helgen var vi på en rundtur i Medellin. Trevligt att se sig omkring i stan. De mest intressanta sevärdheterna hade jag och Tómas redan hunnit med, t ex Pueblito Paisa... Men det var bra ändå :) Nåt som är anmärkningsvärt är att Colombia har många gratisaktiviteter för befolkningen. T ex ett rekreationsområde som heter Parque Arvi, en naturvetenskaplig park som heter Parque Explora och en "barfotapark" där man ska gå barfota och känna på olika underlag som sand, jord, vatten med mera.  

I Måndags åt vi kikärtsbiffar. Gott med vegetariskt som omväxling i detta kött-intensiva land! Clara gillade det också!

 

Intressant kortis. Man får honung till Sushin här. Smakrikt värre!

Mangon var billig häromdan, 2000 pesos för 3 stycken, dvs 2 kr styck. 

 

Not. Slutresultatet i matchen blev 43-8.