måndag 17 februari 2014

Valle de Cocora

Tidigt, tidigt i höstas då jag funderade på att åka över hit till Colombia så började jag läsa om landet. Jag läste om många platser och Valle de Cocora var en av dem. Jag såg fantastiskt vackra bilder därifrån och beslutade mig för att försöka ta mig dit.
 
Efter att jag och Frida lämnat Tomás i "sticket" med Clara så tog vi ett försenat litet flygplan till Armenia, huvudstad i provinsen Quinído. Där blev vi upplockade av Tim, ägaren av "The plantation house", ett hostel i Salento, strax utanför Armenia. Väderrapporterna visade moln och regn under helgen, men under den en timme långa bilturen så sken fullmånen över nejden, vilket var lovande inför den planerade turen till Cocora dagen efter.

Väckarklockan ringde ca halv sju på Lördagsmorgonen. Vi kikade med spänning ut genom fönstret och konstaterade att solen sken över de lilla staden med ca 3597 innevånare.
Den korta promenaden från norra delarna av stan till torget i den södra delen tog ca sju minuter. Därifrån åkte vi sen Jeep till Cocora. Tur att vi var där ganska tidigt och fick sittplats i bilen. De som kom senare fick stå bakpå Jeepen.
 Vi blev inte besvikna på Valle de Cocora! Den klara morgonen var fantastisk!
Cocora är även en dalgång som fungerar som port till det stora naturreservatet PNN los Nevados! Många vandringsleder börjar här. man kan välja olika långa turer. Efter en rejäl frukost så valde jag och Frida en dagstur på ca 15 km. Den startade med några kilometers vandring i den vackra dalgången, med vajande vaxpalmer och betande kossor på sidorna. Därefter följde några kilometer i djungeln, upp efter floden "Rio Quinído". Jag tror vi fick korsa floden åtta gånger under ca 3-4 kilometer, på mer eller mindre rangliga broar.
Vi gick sen brant uppåt mot en gård som hette "Acime, La casa de los Colibries". Där uppe på 2811 meters höjd bodde en kvinna med sin familj.
Hon hade hängt upp behållare med sockerlösning för att locka till sig kolibrier, vilket fungerade utmärkt. Det fanns mängder av olika kolibrier där. Hon tog 4000 pesos i inträde, och då ingick gratis dryck :) I Acime fanns det även Styvmorsvioler som påminde oss om våra Ångermanländska rötter.


På väg tillbaks så gick vi upp till "Finca de la Montaña" ett hus på en höjd (närmare Cocora). Stigen dit hade en ohälsosamt brant lutning :/ Även här fanns det kolibrier, här lyckas vi fånga en på bild just då den ska till att suga nektar ur en blomma (nedan)! Vi promenerade tillbaks en annan väg än den vi kom, den var också väldigt vacker, men molnen och dimman hade sökt sig in över dalgången så bilderna blev inte lika lyckosamma som på morgonen.
Väl nere delade vi på en "Trucha" till lunch. "Trucha" är forell på spanska och Salento är väldigt känd för sina "Truchas". Mycket gott. Det fanns en forellodling i floden som vi passerade i början på vandringen. Dessvärre var det vår tur att stå bakpå Jeepen på väg tillbaks till Salento :/ Men det gick bra, vi fick hålla hårt i takstället i kurvorna!

Nötter. 4000 pesos är ca 12 kr. Quindío är den näst minsta provinsen i Colombia med 1825 kvadratkilometer (0,2% av landets yta). Populationen på 558 000 personer (jämför med 44 000 000 personer i hela Colombia. Salento grundades 1842 och låg då efter den viktiga vägen mellan Bogotá och Popayán. Staden ligger 1895 meter över havet. Troligen namngiven av den Italienska provinsen med samma namn. Det finns 320 olika arter av kolibrier, enligt kvinnan på Acime så fanns 19 stycken där. De lever huvudsakligen på nektar och insekter. Det är den enda fågelart som kan backa då den flyger! Kolibrier finns uteslutande i Amerika, främst i syd- och mellan- amerika. Vaxpalmer "Ceroxylon quindiuense" är Colombias nationalträd. Det kan bli upp till 60 meter höga och hundra år gamla. Namnet kommer från att de har vax på stammen. Vaxet kan användas till ljus, och innan elektriciteten kom så avverkades palmen skoningslöst. Den är sedan 1985 fridlyst enligt lag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar